När evangeliet först kom till Sverige var det genom bröder som följde Benedikts regel, samma regel som bröderna i Östanbäck följer. Deras arbete är bön, inte minst om de kristnas synliga enhet ”för att världen skall tro”. Dygnet präglas av bönen med Jesus i Psaltaren, av nattvarden och av den enskilda läsningen i Bibeln, och det praktiska arbetet i ljusverkstad, kontor, kök och trädgård. Gäster välkomnas till vila i klostrets rytm för att få ny kraft till vardagen i världen.

I Elias efterföljd
1970: Elia som fick mat av korpar vid bäcken, som österifrån föll ut i Jordan, visade bröderna (tre präster i Svenska kyrkan, en tidigare evangelist i Svenska Missionsförbundet, men också orgelspelare för Katolska kyrkan) vägen till den gamla skolan i Östanbäck. I tio år hade de sökt (evangeliskt) munkliv.

1975: Eliadagen i juli 1975 invigdes skolan som kloster av dess biskop,

1986: Klosterkyrkogården invigdes, planerad att ligga i anslutning till en kommande kyrka.

2001: Ett stort arv möjliggjorde år 2001 bl.a. installationen av bergvärme med beredskap för Enhetens kyrka som den nu kallas.

2007: Tolv korpar kretsade och kraxade över kyrkplatsen, när ledare från tolv kristna sammanhang undertecknat appellen för kyrkbygget.

Så vågar vi gå vidare i tro.

Enhetens kyrka—klostrets hjärta
Likt Jerusalems tempel är kyrkan den gudomliga närvarons yttre tecken. Här möter bröder, gäster, medbedjare, busslaster och pilgrimer Gud och varandra.

Idag rymmer kapellet på sin höjd 30 personer, och större grupper av besökare kan inte få plats. Den nya kyrkan inbjuder både till en stunds enskild bön, att tända ett ljus, eller att låta en besökande grupp uppleva atmosfären i Enhetens kyrka.

Ett tecken på enhet
Som sådan utgör Enhetens kyrka ett påtagligt hoppets tecken på den enhet som nu är på väg mellan alla som bekänner klassisk kristen tro, representerade av namnen under appellen för Enhetens kyrka och under uttalandet Antoniusdagen 2008 från Östanbäcks kloster. (Länkar till dessa dokument.)